Askesta Herrgård

Askesta herrgård Early December 2009

Herrgården byggdes på 1850-talet av Oskar Dickson. Det sparades inte på virke eller dekorationer vid bygget och mycket av den ursprungliga snickarglädjen finns kvar idag. Här detaljer från punchverandan som ligger i söderläge och som ger blickfång över sjön Marmen som är en del av Ljusnan.

 

 

 

Askesta Herrgård är byggd på 1850-talet av den skotske träpatronen Oscar Dickson. Han såg tidigt den stora potentialen i Hälsinglands skogar som han köpte upp och lät avverka. Timret flottades på Ljusnan och fraktades sen ut i hela Europa och användes bland annat för att påla upp Londons tunnelbana. Askestasågen var Nordens största sågverk under några år i slutet av 1800-talet. I viken vid Marmens och Ljusnans strand vinschades timret upp och fraktades på Norrlands första järnväg ut till kusten i Sandarne. I Askesta by bodde tusentals invånare, många inflyttande och det uppstod en unik kulturell smältdegel med inspiration från många håll. Inte minst mötte det gamla jordbrukssamhället här de nya impulserna som kom med industrialismen. Här fanns två skolor, fackföreningar, alla de religiösa samfunden hade lokaler i byn, det fanns en egen begravingskassa och tre affärer. Storhetstiden pågick en bit in på 1900-talet. Sedan flyttade bolaget härifrån och rev de flesta av de vackra gamla kulturbyggnader na som en gång stått här. Järnvägsrälsen revs upp och blev till skrot och de stolta loken fraktades bort. Herrgården har dock bevarats i relativt ursprungligt skick med sin snickarglädje, åtta vackra kakelugnar och rikt utsmyckade fönster och verandor. Byn har återfått lite liv med inflyttning av både äldre och unga familjer. På herrgården är det liv och rörelse med många barn, djur och små och stora projekt.

 

På östra gaveln är huvudingången till köksregionen med tornhuset där trappen leder upp till övervåningen.

 

Från öster. Till vänster i söderläge bakon syrener skymtar punchverandan.

 

Nord-nordvästra sidan av herrgården där solljuset kommer in mot fasaden på eftermiddagen. Ingång till centrala delarna av huset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söder ligger verandan. Från den har man en fantastisk utsikt över Marmens vattenspegel. Gott om plats för lek och aktiviteter på gräsmattan.

Från fönstren på västra gaveln har man utsikt över Ljusnans vatten flera kilometer bort och med Gullberg som siluett i bakgrunden. Ingemar på stenmuren som går runt herrgården i syd och väst, ursprungligen som ett skydd vid översvämning.

Herrgården i vinterskrud en kall februaridag 2009

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljusnan svämmade över regelbundet förr i världen så att högvattnet gick långt in över land. Här en bild från herrgården omringad av Marmens vatten 1916.

En bild från förrförra seklet. Samling vid punchverandan. Inte mycket har förändrats av snickarglädjen, fönstren och annat jämfört med idag.

Blyertsteckning av herrgården gjord av disponent Sandström 1901. Denne Sandsröm som under många år ansvarade för Askestasågen åt Dickson var broder till vår "siste store anatom" Ivar Sandström, han som upptäckte bisköldkörtlarna. Ivar Sandsröm bodde tidvis på Askesta hos sin bror och sägs ha haft en liten medicinsk verksamhet i Askesta. Nedan ses disponent Sandström vid sitt skrivbord.

När sågen avvecklades - en process som påbörjades på 1930-talet och var fullbordad på 60-talet - höll byn på att dö sotdöden och att bli skickad till de gamla arbetarbostäderna i Askesta ansågs som ett straff som drabbade många av bygdens fattiga gamlingar.

Askesta har på senare år succesivat återfått sitt liv och sin stolthet och är nu en välskött liten by med ett aktivt byalag och båtklubb. Vi köpte Askesta Herrgård år 2002 och trivs utmärkt. 

Utsikter genom fönstret i arbetsrummet mot väster över Ljusnans inlopp i sjön Marmen

Ytterligare en av alla dessa ögonfröjder

Särskilt på vintern uppstår enastående konstverk över sjö och land. För att inte tala om de nätter när det är fullmåne och ljuset skapar sina "mångator" över vattenspegeln.

En lugn novemberdag med dis och dimma

 

Nere vid Marmens strand har vi en brygga, flotte och en badtunna. I kvällningen med solens nedgång mot ljusnan och skogen i nordväst ger naturen uttryck för sin skönhet som i vissa studer som ovan blir helt hänförande.

Genom fönstret mot söder, tunnan och bryggan i oktoberväder

Gråväder i oktober

I stora salongen låter vi inte gärna barnen härja fritt. Den används som konferensrum i verksamheterna.

 

 

 

 

 

I gula salongen samlas vi ibland för läsning och för sång och musik. Barnen har snart spelat sönder pianot.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Köket är stort men inte tillräckligt för familjen. När alla skall äta samtidigt blir det i anslutande stora matsalen.

 

 

 

 

Kranmuren är en rest efter den ramp som gjordes för att ta emot timret och lyfta det upp från Marmen. Där uppe stod tågvagnarna som lastades fulla för färden ut till kusten i Sandarne. Nu är muren ett minne över den tiden. I dag ligger en liten båthamn nedanför där det tidigare arbetades med timret.